Fascination
En av de saker jag oftast tar för givet men ibland dyker upp som en påminnelse att vi lever i en ganska märklig värld ibland är robotgräsklippare. När de dyker upp kan jag där och då bli helt förvånad att de överhuvudtaget ens finns. De ser inte mycket ut för världen där de sicksackar sig fram helt slumpmässigt och varje gång blir jag extremt nyfiken hur de fungerar. Det är en sån barnslig fascination som jag märker dyker upp här och där i mitt liv.
Det krävs alltså inte mycket för att mitt inre barn ska vakna till liv och det kan jag se som en tillgång idag. Så har det verkligen inte alltid varit men nu känns det det både angeläget och utvecklande att bejaka mitt inre barn, Henrik. Om både han och jag är med på samma nivå så kan hans nyfikenhet och min nuvarande förmåga att ta vara på det bli en ny slags helhet. I en värld som ständigt ändrar sig känns det viktigt att vara anpassningsbar.
Och det är när jag skriver en text som den här som jag märker att det dyker upp nya infallsvinklar, tankar och känslor över saker som inte skulle dykt upp annars. Det bildas en enhet och röda trådar kopplas ihop hela tiden vilket i sig är väldigt inspirerande. Det borde betyda att det räcker att börja med någonting så växer det av sig själv, om jag vill och är öppen för det. Så självklart. I like it. 🙂